Sömnregression för bebisar

Sömnregression är en helt naturlig fas, men det kan vara värdefullt att underlätta den så mycket som möjligt. Forskning visar nämligen att barn som ofta vaknar på natten under en längre tid kan löpa en ökad risk för utvecklingsproblem.

Vad är sömnregression och varför händer det?

En sömnregression är en naturlig del av bebisars utveckling. Att det heter just sömnregression är för att sömnen, helt plötsligt kan börja skifta. Det är vanligt att det upplevs som att sömnen som annars har fått en rutin istället går bakåt och att ens bebis nu kan behöva mer stöd i sin sömn.

Att sömnen förändras beror oftast på att bebisen går igenom en fysisk eller kognitiv utveckling. Men en sömnregression kan också uppstå om barnet inte mår bra, känner sig obekvämt eller om det sker stora förändringar i miljön där det sover. Nedan listar vi några vanliga faktorer som kan bidra till att en sömnregression uppstår:

• Tillväxtspurt
• Ont i tänderna, nya tänder.
• Håller på att lära sig att rulla, stå, krypa eller gå.
• Lär sig att prata eller utveckla sitt språk.
• Börjat på förskola eller att föräldrarna/föräldern går tillbaka till jobbet.
• Separationsångest.
• Förändringar i rutinen för tupplurar.
• Längtar och vill vara självständig.

Vanliga åldrar då sömnregression uppstår

Kanske har ni hört om de mest vanligaste sömnregrissonerna som är vid 4, 8 och 18 månader? Men faktum är att det inte går att säga exakt när en sömnregression kommer att ske. Alla är olika och vissa kan därför hamna i en regression antingen tidigare eller senare än vad snittet är. Men vi tänkte här gå igenom de mest vanligaste och se om ni känner igen er.

4 månader:

Vid fyra månader är det mycket som sker hos en bebis kognitiva utveckling. De blir med självmedvetna och kanske har ni märkt en större utveckling med en vilja att socialisera sig mer? Innan fyra månader kan även föräldrar upptäcka att de kan sova längre perioder på nätterna. Detta eftersom vid tre till fyra månader så börjar bebisar etablera sömncyklar, vilka kan beskrivas som olika faser som sker när vi sover. Det har därför upplevt som en besvikelse när fyra månaders sömnregression sker eftersom föräldrarna då har vant sig att sova längre och upplevs som att man är tillbaka i de tidiga månaderna, när bebisen inte kan skilja på dag och natt. Utan vaknar när de är hungriga och sover när de är mätta. Men försök att se en sömnregression som något positivt. Oftast tyder det ju på att er bebis gör en utveckling, allt från att socialisera sig till att växa eller kanske få sin första tand?

8 månader:

I denna regression sker både kognitiva och fysisk utveckling. En del bebisar börjar nu att ta sig framåt på olika vis, det kan vara att krypa, åla eller hoppa fram på rumpan. Det är också nu den sociala separationsångesten från ens förälder kan ske. De små liven kan därmed vilja ha mer stöd i sin rutin vid läggdags än tidigare. Att gosa lite extra kan bidra att minska ångesten. Även sömnen förändras vid den här månaden och de behöver inte lika mycket sömn som i sin tur gör att antalet tupplurar minskar under dagtid samt att vakenhetsperioden mellan tupplurar ökar. Detta kan förstöra dagsrytmen då det kan vara svårt att tajma antal tupplurar med vakenhetsperioderna. Oftast brukar det innebära att bebisarna har större risk för att bli övertrötta samt gnälliga, vilket i sin tur bidrar till att läggningarna brukar bli tuffare.

18 månader:

Nu börjar de små liven att bli stora och snart klassas de i åldern som småbarn. Det sker mycket i den kognitiva utvecklingen och barnet utvecklar sitt språk samt medvetenhet. Det är här som de börjar vilja ha en egen känsla av självbestämmande och det kan bli kämpigt med läggdags. Kanske gör de motstånd och vill inte gå för att lägga sig när du som förälder vill. Det är även vid den här åldern som flera barn börjar förskolan och får mycket intryck därifrån.

Hur länge varar en sömnregression?
Det är svårt att säga hur länge en sömnregression kan hålla sig kvar, då det kan skilja från bebis till bebis. Men den vanligaste tidsfristen är 2 veckor. Det finns dock bebisar som har en sömnregression enbart i en vecka och vissa andra har upp mot 6 veckor. Om den är längre än 6 veckor rekommenderar vi att försöka hitta en rutin eller att fråga om hjälp genom att bland annat söka sig till en sömncoach.

Vad säger forskning?

Vanliga tecken och orsaker till sömnregression hos bebisar

Tidigare i texten förklarade vi att en sömnregression upplevs som att man går bakåt i sömnens utveckling. En sömnregression kan uttrycka sig i olika former beroende på vilken ålder eller steg i utveckling som bebisen befinner sig i. Det som är viktigt för dig som förälder att veta är att det inte går att förhindra en sömnregression och att det är en del av bebisens utveckling. Följande tecken brukar ske när bebisen har en sömnregression:

• Svårt för att somna vid läggdags.
• Frekventa vakningar under natten.
• Plötsligt inte vill ta sina tupplurar
• Är mer irriterad och klängig än tidigare.

• Tandsprickning eller fysiska obehag
  
  Andra störningsmoment som kan väcka en bebis kan vara nya tänder, magproblem eller andra sjukdomar och obehag. Det kan vara tillräckligt för att väcka den när den passerar mellan sömnstadier. När en bebis har sovit dåligt kan det vara bra att ta en extra titt i munnen för att se om det finns nya tänder eller om hen har feber eller liknande. Tandsprickning brukar bland annat gå över efter tre dagar.
  
  
• Separationsångest och behov av trygghet
  
  När bebisar utvecklar förståelsen att vårdgivaren existerar även när den inte syns (objektpermanens) kan separationsångest uppstå — ofta runt 6 till 12 månader. Detta kan leda till fler nattliga uppvak, svårigheter att somna om och gråt när föräldern lämnar rummet vid läggning.
  I praktiken kan det visa sig genom att barnet ofta ropar efter föräldern, inte vill vara kvar i sängen utan stöd, eller blir oroligt när föräldern lämnar rummet. Genom att träna på självständig sömn kan man hjälpa bebisen att somna utan förälderns stöd.

Strategier för att hantera sömnregression och stötta din bebis

Det kan finnas situationer där sömnträningen gått bra, men plötsligt försämras sömnen. Det är viktigt i dessa skeden att vara konsekvent och rida ut perioden. Under sömnregressioner är det ingen idé att introducera helt nya sovtekniker, utan snarare att gå tillbaka till grunderna, en lugn och konsekvent kvällsrutin och en trygg sovmiljö.

Anpassa dig efter barnets behov: om bebisen behöver mer närhet och gos, ge det. Samtidigt är det bra att undvika att skapa nya sömnassociationer som vaggning eller matning till sömns, eftersom dessa lätt kan bli vanor som barnet sedan kräver vid varje läggning.

Skapa en konsekvent kvällsrutin

En förutsägbar rutin signalerar till barnet att det är dags att sova. Det kan handla om ett bad, pyjamas, dämpad belysning och en lugn stund tillsammans.

Anpassa sovmiljön för bättre sömn

Se till att rummet är svalt, mörkt och tyst. Ett tryggt och lugnt sovrum underlättar både insomning och längre sömnperioder.

Hantera tupplurar under dagen

Försök hålla fast vid regelbundna tupplurar. Att hoppa över vila kan göra barnet övertrött, vilket ofta försvårar insomningen på kvällen.

Vikten av tålamod och flexibilitet

Sömnregressioner är övergående faser. Som förälder behöver man tålamod, men också flexibilitet att anpassa sig efter barnets tillfälliga behov.

Hjälpmedel som kan fungera

Vissa familjer upplever att exempelvis en white noise-maskin, tyngdfilt eller en nattlampa kan bidra till tryggare sömn. Anpassa alltid hjälpmedlen efter vad som känns tryggt och säkert för er familj.

När bör man söka hjälp?

• Barnet är svår att trösta, verkar ofta oroligt eller reagerar kraftigt på små stimuli.
  
• Det finns röda flaggor som fysiska symtom – till exempel svårt att andas, konstant gråt, blod i avföring, eller annan oroande sjukdomsbild.
  
• Sömnproblemen har pågått lång tid och påverkar barnets eller familjens välmående – när det blir svårt att upprätthålla vardagen.
  
• Om bebisen har kraftiga snarkningar eller andningsuppehåll.

Om någon av ovanstående gäller är det klokt att kontakta barnhälsovård, barnläkare eller sömnspecialist för utredning och stöd.